Byxångest

När jag gick på högstadiet var det hårdjeans som gällde, Levis. Vissa coola sprättade upp sömmen längst ner på benens innersida så att byxbenet låg över Buffaloskon. Det var tider det! I dag upplever jag det som att dagens utbud av jeans och byxor för kvinnor i princip är fullständigt inriktat mot stretch. Det kanske har inneburit en revolution för någon. Själv surar jag över slitaget som uppstår på insidan av byxorna, vid grenen. Så länge hålet är litet är det ju ett rätt diskret ställe att ha hål på men efter ett tag blir det ohållbart stort. (Ett tag tänkte jag i all min egocentrism att det bara var jag som drabbades och att det ständiga cyklandet var en del i detta. Men efter jag beklagat mig för min dåvarande påpekande han att man ser det då och då. Och jepp. Mittemot oss på kaféet vi befann oss på skulle en tjej sätta sig ner och vad ser jag? Ett hål stort som en halv näve flashar förbi…)

Vad jag ville komma till är att jag tycker att det är så illa. Jag har flera byxor som i övrigt är i helt skick och inte en tillstymmelse till slitna. (Och ja, jag har försökt lappa och laga men det håller inte så bra).
Jag tycker att det är förfärligt att ett plagg som tidigare kunde hålla i åratal plötsligt blir utslitet på, tja, säg ett år. Bra för affärerna, trist för oss som kanske förlorar ett par bra byxor.

Oavsett om de var billiga eller ej, det är kostnaden för produktionen i form av vatten, bekämpningsmedel och kemikalier som gör mig upprörd. Det är den kalkylen jag främst tänker på.

trasigajeans

Vi snackar ca 11 000 liter vatten och nästan 2 kg kemikalier för ett par brallor.

En tur till Stockholm

IMG_0847

Tidigare i sommar var jag på besök i Stockholm. Jag hade sett fram emot att få tillfälle att spana in butiker med schyst sortiment – framför allt kläder och skor som producerats under rättvisa villkor. Avundsjukt har jag klickat runt hos Asfaltblomman, en sida som samlar tips på butiker med rättvist och ekologiskt producerade varor. Jag tyckte att utbudet av schysta varor verkade hyfsat bra och betydligt större än i min hemstad.

I slutändan blev det inte så mycket shoppande trots allt. Framför allt för att jag av någon orättvis anledning var så himla trött. I stället för att ladda upp garderoben så slutade inköpen blygsamt med två chokladkakor hos Just Africa och en aleppotvål, inhandlad på Medelhavsmuseet. Nu ska jag snart ta mig för att börja använda den också, har hört så mycket gott om denna tvål! Sedan jag läste Badskumt för något år sedan har jag reflekterat över – och till viss del förändrat – mina kosmetikavanor. Den här tvålen innehåller inga färg- eller parfymerade ämnen utan bara två ingredienser: olivolja och lagerolja. Nu hoppas jag bara att den passar mitt hår också (man kan använda den istället för schampo) – får väl återkomma om huruvida jag kan stämma in  i hyllningskören eller ej.

Nu blev det inte så mycket rapportering kring det schysta utbudet i Stockholm, utan istället får jag tipsa om SJ-resenärens Lilla gröna – en guide till utflyktsmål, restauranger etc med ekoprofil. För de som reser med SJ kan jag också rekommendera att hålla utkik efter Kupé (en gratistidning som finns på tågen) där Medveten Konsumtion har en sida med tips och notiser om allt från miljövänlig färg till kläder av alternativa material som musselskal.

Fria och ofria val

Hej lilla blogg! Du är inte bortglömd, även om du nog har känt dig rätt övergiven på sistone. Jag har ett par grejer jag skulle vilja dela med dig men så tenderar det hela tiden att dyka in något annat emellan så att det inte kommer på pränt.

Nåväl, jag tänkte att börja med att tipsa dig om två små radioklipp. Ett om oss som handlar och hur vi resonerar kring våra köp. Vilken typ av konsument är du? Kritikern? Skeptikern? Villkoraren?
Det andra tar upp vår relation till butikerna. Hur fria är vi att välja när vi ska handla? Går vi på impuls eller vana? Till vardags är det lätt att glömma bort att det finns en slags regi kring våra besök i mataffären. Man kan ju till exempel bara föreställa sig maskineriet som dras igång nu när midsommar är i faggorna…

Fair Trade Day – inte bara bananer!

I dag är det Fair Trade Day, då folk världen över uppmärksammar och firar rättvis handel. Nyligen slog försäljningen av Fairtrade-märkta varor ett nytt rekord. Men visste ni att det också finns rättvis handel-turism? Fair Trade Tourism är en organisation som arbetar för hållbar turism i södra Afrika. Principen är den samma som med varor som produceras enligt rättvis handel – bra arbetsvillkor för de anställda, rättvisa löner, respekt för de mänskliga rättigheterna, kulturen och miljön. På så vis verkar man för att göra turismen mer hållbar och låta lokalbor gynnas av verksamheten. Jag blir inte så lite ressugen när jag läser om safaris och cykelturer, om vackra naturmiljöer och möten med sydafrikanska lokalsamhällen…

Swapping istället för shopping

 

Nu när vi går mot en ny årstid kan man ju lätt bli sugen på att förnya sin garderob. Och kanske också göra sig av med några plagg man ledsnat på. Det har Naturskyddsföreningen tagit fasta på. I dag anordnas det klädbytartillfällen över hela landet. I fjol deltog 11000 personer som bytte ungefär 36000 plagg (!). Det besparade tydligen miljön hela 24 ton kemikalier, 135 ton koldioxid och 90 000 kvadratmeter vatten…

Mitt blir ditt och ditt blir mitt… Nu byter vi!

 

Ett steg i rätt riktning

skor1kopia

I helgen var jag ute på stan och njöt av solskenet samt tittade in i några butiker. På Scorett hade de frontat med Fairtrade-dojor! Skorna är gjorda av ekologisk och Fairtradecertifierad bomull och FSC-certifierad naturgummi. (FSC är en oberoende organisation som verkar för ett ansvarsfullt skogsbruk, bland annat genom att arbeta för bevarandet av den biologiska mångfalden och genom att skydda ursprungsfolks rättigheter.) Skorna görs i en fabrik i Pakistan och produceras utifrån miljöhänsyn och under bra arbetsförhållanden.

Förra året hittade jag ett par Fair Trade-märkta tygskor på Johanssons skor men det var mer av en slump, det satt en liten etikett på dem men i övrigt fanns det ingen information eller skyltning om deras existens (i alla fall inte den dagen jag besökte butiken). Det var roligt att se att man i det här fallet inte bara tar in schysta skor utan också placerar dem centralt i butiken, skyltar upp och informerar om hur man har arbetat för att skapa en hållbar produkt – både ur ett socialt och miljömässigt perspektiv.

Kul också att SWEEKS-dojorna finns i flera olika utföranden, till exempel de här spralliga blå-vitmönstrade paren, så att det finns lite och välja på och att man inte behöver hålla till godo med någon tradig basfärg. Gudrun Sjödén har också färgglada och schysta skor.

skor3 kopia

Klurig fototävling

sommaren 2006 del 2 052

Efter det förra, något nerslående, inlägget om en av turismens baksidor kan det vara på sin plats med en mer positiv ingång på ämnet resor. Så jag tänkte tipsa om en fototävling som pågår just nu på temat hållbar semester. Du gnuggar geniknölarna, väljer din bästa bild som illustrerar ämnet och publicerar den på Instagram med taggen #gröntur. Tävlingen pågår mars ut och i potten ligger en vargsafari med övernattning i Bergslagen. Lycka till!

En vandring i fjällen under enkla förhållanden borde väl vara ett exempel på en miljövänlig semester?

Den gyllene stranden

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En form av konsumtion som jag inte tycker att det talas så mycket om är utlandsresandet. Och med ”talas om” syftar jag på att problematisera företeelsen från flera olika vinklar. Den aspekt som mest har synts på dagordningen är väl transporten till och från resmål och då framför allt flyget och huruvida man ska flyga och i så fall om man kan kompensera sitt miljöförstörande handlande på något vis. Fast jag tänker på företeelsen som helhet. Vad man som resenär söker när man åker iväg. Vad de som vill tjäna pengar på de ressugna lockar med. Vad vi gör på plats och vem vi gynnar och vem vi missgynnar. Vad är det vi köper? Och vem är vi när vi handlar? Samtidigt är det nog exakt sådana frågor man inte vill fundera för hårt på när man är på semester.

Turism liksom annan konsumtion kan emellertid ge många negativa bieffekter som allvarlig miljöförstöring och övergrepp på lokalbefolkningen. Många gånger försvinner större delen av de inkomster som turismen ger till utländska ägare, speciellt om man åker på all inclusive. Jag har tidigare tänkt att ett bättre sätt att resa, speciellt i ”utvecklingsländer”, är att medvetet försöka gynna lokalbefolkningen genom att bo inneboende eller på deras vandrarhem. Att äta på små lokala restauranger. Gärna enkelt. En viss bekvämlighetsnivå vill man väl ha men inte så att det skriker om att det tär på miljöresurser.

Så såg jag dokumentärfilmen Den gyllene stranden och fick mig en tankeställare. Den skildrar hur en liten indisk by förvandlas under loppet av två decennier – från en traditionell livsstil till att inkorporeras i omvärldens kapitalistiska system. Detta sker genom att byn blir ett populärt resmål för backpackers. För att kunna möta turisternas önskemål börjar lokalbefolkningen ändra sin livsstil. Som ni nog kan ana ger inkomsterna från turisterna vissa fördelar, som möjligheten att bygga ett rejält permanent bostadshus, men också många negativa, omvälvande och förmodligen irreversibla förändringar.

Några talande citat från filmen:

”Visst hade vi det svårt förr i tiden. Men det var… som mjölk. Väldigt smakrikt. Nu har vi pengar, men det smakar inte gott längre”.

***

”Jag skulle helst vilja att inga vita människor kom hit. Mindre pengar skulle göra detsamma. Det skulle bli lugnt. Man borde stänga av området för vita. Då skulle det bli slut på gräl och slagsmål. Då skulle folks huvuden komma ner. Nu är de inte här, utan högre upp. Nu ser ansiktena annorlunda ut. Vad ska man göra?”

***

När jag ser miljön den utspelar sig i så tänker jag att det kunde ha varit jag som svettig och ignorant traskat in i samhället med ryggsäck på såväl mage som rygg. Som hade badat i badkläder och solat på stranden (vilket lokalbefolkningen inte gör). Som konsumerat en massa vattenflaskor och lämnat kvar dem tillsammans med annat skräp som får eldas upp på plats. Att min och andra turisters närvaro gör området intressant för andra grupper i samhället som köper loss mark. Mark som för inte så många decennier sedan tilldelats folket i byn. Det sker maktförskjutningar och det är olustigt att tänka på att man i förlängningen kan förändra förutsättningarna för andra människor så radikalt, och inte bara på ett bra sätt. Att det som är en skön, avslappnad och fri tillflykt för vissa vänder upp och ner på tillvaron för andra. I en tid när allt fler åker allt längre bort för att söka äventyret borde fler fundera över sin roll som turist.

Hur tänker ni kring resande? Har du funderat över din betydelse som turist när du har varit utomlands?

Bilden är från min egen backpackerresa i Costa Rica för några år sedan.

Hängde upp mig på de här…

HanngOnHangers

De här söta galgarna har jag gått och spanat på en tid och till slut slog jag till. Hang on Hangers är ett projekt som startades av Annika Jonasson som bor i Bangkok. Hon ville skapa en möjlighet för kvinnor och människor med speciella behov i Bangkoks slum att bli självförsörjande, att de skulle få arbeta i en bra arbetsmiljö och med en vettig lön. “Jag ville hitta en produkt som dessa kvinnor kunde tillverka, något som var tillräckligt bra så att den kunde säljas utan välgörenhet. Jag ville hitta något som var unikt och på samma gång vackert och praktiskt. Det var också väldigt viktigt att produkten var tillräckligt lönsam så att vi skulle kunna betala kvinnorna enligt ”Fair Trade” principen.” skriver hon på Hang on Hangers hemsida.

Galgarna köpte jag hos IM (Individuell människohjälp), en svensk biståndsorganisation som också driver Fair Trade-butiker. Jag tycker att de har flera fina saker som till exempel sjalar och barngrejer.

Är man mer sugen på att pyssla lite själv är jag säker på att man kan hämta inspiration från någon pysselblogg.