Byxångest

När jag gick på högstadiet var det hårdjeans som gällde, Levis. Vissa coola sprättade upp sömmen längst ner på benens innersida så att byxbenet låg över Buffaloskon. Det var tider det! I dag upplever jag det som att dagens utbud av jeans och byxor för kvinnor i princip är fullständigt inriktat mot stretch. Det kanske har inneburit en revolution för någon. Själv surar jag över slitaget som uppstår på insidan av byxorna, vid grenen. Så länge hålet är litet är det ju ett rätt diskret ställe att ha hål på men efter ett tag blir det ohållbart stort. (Ett tag tänkte jag i all min egocentrism att det bara var jag som drabbades och att det ständiga cyklandet var en del i detta. Men efter jag beklagat mig för min dåvarande påpekande han att man ser det då och då. Och jepp. Mittemot oss på kaféet vi befann oss på skulle en tjej sätta sig ner och vad ser jag? Ett hål stort som en halv näve flashar förbi…)

Vad jag ville komma till är att jag tycker att det är så illa. Jag har flera byxor som i övrigt är i helt skick och inte en tillstymmelse till slitna. (Och ja, jag har försökt lappa och laga men det håller inte så bra).
Jag tycker att det är förfärligt att ett plagg som tidigare kunde hålla i åratal plötsligt blir utslitet på, tja, säg ett år. Bra för affärerna, trist för oss som kanske förlorar ett par bra byxor.

Oavsett om de var billiga eller ej, det är kostnaden för produktionen i form av vatten, bekämpningsmedel och kemikalier som gör mig upprörd. Det är den kalkylen jag främst tänker på.

trasigajeans

Vi snackar ca 11 000 liter vatten och nästan 2 kg kemikalier för ett par brallor.

En tur till Stockholm

IMG_0847

Tidigare i sommar var jag på besök i Stockholm. Jag hade sett fram emot att få tillfälle att spana in butiker med schyst sortiment – framför allt kläder och skor som producerats under rättvisa villkor. Avundsjukt har jag klickat runt hos Asfaltblomman, en sida som samlar tips på butiker med rättvist och ekologiskt producerade varor. Jag tyckte att utbudet av schysta varor verkade hyfsat bra och betydligt större än i min hemstad.

I slutändan blev det inte så mycket shoppande trots allt. Framför allt för att jag av någon orättvis anledning var så himla trött. I stället för att ladda upp garderoben så slutade inköpen blygsamt med två chokladkakor hos Just Africa och en aleppotvål, inhandlad på Medelhavsmuseet. Nu ska jag snart ta mig för att börja använda den också, har hört så mycket gott om denna tvål! Sedan jag läste Badskumt för något år sedan har jag reflekterat över – och till viss del förändrat – mina kosmetikavanor. Den här tvålen innehåller inga färg- eller parfymerade ämnen utan bara två ingredienser: olivolja och lagerolja. Nu hoppas jag bara att den passar mitt hår också (man kan använda den istället för schampo) – får väl återkomma om huruvida jag kan stämma in  i hyllningskören eller ej.

Nu blev det inte så mycket rapportering kring det schysta utbudet i Stockholm, utan istället får jag tipsa om SJ-resenärens Lilla gröna – en guide till utflyktsmål, restauranger etc med ekoprofil. För de som reser med SJ kan jag också rekommendera att hålla utkik efter Kupé (en gratistidning som finns på tågen) där Medveten Konsumtion har en sida med tips och notiser om allt från miljövänlig färg till kläder av alternativa material som musselskal.

Swapping istället för shopping

 

Nu när vi går mot en ny årstid kan man ju lätt bli sugen på att förnya sin garderob. Och kanske också göra sig av med några plagg man ledsnat på. Det har Naturskyddsföreningen tagit fasta på. I dag anordnas det klädbytartillfällen över hela landet. I fjol deltog 11000 personer som bytte ungefär 36000 plagg (!). Det besparade tydligen miljön hela 24 ton kemikalier, 135 ton koldioxid och 90 000 kvadratmeter vatten…

Mitt blir ditt och ditt blir mitt… Nu byter vi!

 

Ett steg i rätt riktning

skor1kopia

I helgen var jag ute på stan och njöt av solskenet samt tittade in i några butiker. På Scorett hade de frontat med Fairtrade-dojor! Skorna är gjorda av ekologisk och Fairtradecertifierad bomull och FSC-certifierad naturgummi. (FSC är en oberoende organisation som verkar för ett ansvarsfullt skogsbruk, bland annat genom att arbeta för bevarandet av den biologiska mångfalden och genom att skydda ursprungsfolks rättigheter.) Skorna görs i en fabrik i Pakistan och produceras utifrån miljöhänsyn och under bra arbetsförhållanden.

Förra året hittade jag ett par Fair Trade-märkta tygskor på Johanssons skor men det var mer av en slump, det satt en liten etikett på dem men i övrigt fanns det ingen information eller skyltning om deras existens (i alla fall inte den dagen jag besökte butiken). Det var roligt att se att man i det här fallet inte bara tar in schysta skor utan också placerar dem centralt i butiken, skyltar upp och informerar om hur man har arbetat för att skapa en hållbar produkt – både ur ett socialt och miljömässigt perspektiv.

Kul också att SWEEKS-dojorna finns i flera olika utföranden, till exempel de här spralliga blå-vitmönstrade paren, så att det finns lite och välja på och att man inte behöver hålla till godo med någon tradig basfärg. Gudrun Sjödén har också färgglada och schysta skor.

skor3 kopia

Färgglad alpackaull om halsen

snowman

På sistone har både temperatur och snöflingor fallit. Jag har plockat fram min söta lilla halsduk/miniponcho från Knätofs. Det var ett impulsköp på en marknad i december – jag kunde inte motstå att slå till när den var både fin, Fair Trade och på rea. Det är ju inte var dag man springer på ett Fair Trade-plagg bara så där. Kap!
Knätofs är baserade i Göteborg och tillverkar sina plagg i Bolivia. Produktionen sker med hänsyn till såväl miljö som till hantverkarna som stickar grejerna för hand.